Kategori: Senaste nytt

Storbankernas enorma vinster, förra året på 156 miljarder, sticker i ögonen på de flesta. Men än värre är att en stor del av dessa vinster kommer direkt ur statskassan, skriver Björn Eriksson tillsammans med två debattörer i SvD (27/2).

Ovanstående låter märkligt, men är inte desto mindre sant. Huvudskälet är att kontanterna, statens egna pengar, nästan helt har försvunnit.

När kontanterna var det vanligaste betalmedlet var bankerna tvungna att låna dessa pengar av Riksbanken. Detta var Riksbankens huvudsakliga intäktskälla. Mellan 1990 och 2015 blev det i genomsnitt 8,4 miljarder i utdelning per år till statskassan.

I dag är situationen den omvända. Nu skapar bankerna 99 procent av penningmängden själva genom att ge ut lån till enskilda och företag. De statliga pengarna används knappt, vilket gör att bankerna behöver låna allt mindre av Riksbanken. I kölvattnet av finanskrisen 2008 och åtgärderna under pandemin, är det numera tvärtom Riksbanken som lånar av bankerna till höga räntekostnader.

De senaste tre åren har bankernas utlåning till Riksbanken legat på i genomsnitt 1 000 miljarder kronor. Samtidigt har vi haft en styrränta på uppemot 4 procent. Detta innebär att upp till 40 miljarder per år har förts över till bankerna i riskfria och passiva ränte­intäkter, utan krav på motprestation.

En sådan förmögenhets­överföring till bankerna är inte hållbar i längden. Därför tvingades Riksbanken begära drygt 40 miljarder av våra skatte­pengar i kapital­tillskott från regeringen. I september överförde regeringen 25 miljarder. Beloppet räcker dock inte för att täcka Riksbankens förluster. Samtidigt fortsätter transfereringarna till storbankerna. Det innebär att nya kapital­tillskott kan komma att krävas framöver. 

Regeringen har slutligen förstått allvaret i situationen och snabbt klubbat igenom en ändring av riksbanks­lagen som beräknas börja tillämpas av Riksbanken i mitten av 2025. Ambitionen är god, men lagförslaget har tyvärr urvattnats. Riksbanken slipper bara ränta på lån som är mindre än cirka 60 miljarder minus det egna kapitalet. Med dagens nivå på styrräntan skulle det i bästa fall spara 1,5 miljarder. Det är bättre än inget, men garanterar inte ett stopp på flödet av skattepengar till storbankerna.

Ska vi lösa situationen måste vi gå till roten med det verkliga problemet – att statligt utgivna pengar nästan helt försvunnit. Vi föreslår följande:

1. Subventionera statliga pengar, inte privata banker. Staten ska tillhandahålla kontant­hantering och digitala plånböcker för e-kronor kostnads­fritt. Det skulle bespara Sveriges företagare och medborgare höga avgifter till bankerna. Statliga pengar skulle även förenkla Sveriges betal­infrastruktur och göra den mer robust och inkluderande.
2. Statliga pengar i offentlig verksamhet. Myndigheter och offentliga verksamheter bör endast acceptera betalningar med statliga pengar som kontanter och e-kronor. Privata bankers egenskapade betalnings­medel ska inte användas av offentlig sektor.
3. Säkra Riksbankens långsiktiga finansiering. Riksbanken ska inte låna in pengar av privata banker till höga ränte­kostnader, det är slöseri med statens resurser. Vill Riksbanken sätta press på bankerna att höja sparräntorna är ränta på e-kronkonton till alla landets medborgare och företagare ett bättre alternativ.

Förslagen är inte radikala, utan en återgång till hur det fungerade när statliga pengar fortfarande dominerade. Ny teknologi och nya regelverk kring betalningar har kraftigt gynnat de privata bankpengarna på de statliga pengarnas bekostnad. Våra politiker har inte förstått konsekvenserna av denna förändring.

Medan alla andra måste arbeta och bidra till samhället, har bankerna kunnat ligga i hängmattan och få miljarder av våra skattepengar. Likt oligarkerna i det samman­fallande Sovjet­imperiet kunde suga ur statens tillgångar och berika sig själva så har våra svenska banker skapat en modell där statliga medel går till deras privata verksamheter.

Vare sig man står till höger eller vänster bör vi inse att situationen inte är hållbar. Bankernas vinster är på nivåer som saknar motstycke i svensk historia. Samtidigt släpar investeringar i infrastruktur och annan offentlig verksamhet efter.

Ytterst är det en demokrati­fråga. Våra politiska beslutsfattare behöver ta ansvar för att våra skatte­pengar används på ett ansvarsfullt sätt och inte överförs rakt ner i fickorna på privata aktieägare, som ofta tillhör de redan rika. Staten måste ta tillbaka makten över pengarna.

Joakim Sandberg
professor i praktisk filosofi och föreståndare för forskar­gruppen i finansiell etik vid Göteborgs universitet
Björn Eriksson
ordförande Kontant­upproret
Samuel Färdow Kazen
utredare Positiva Pengar

En stor majoritet av svenska folket vill ha kontanterna kvar. Riksbanken har varit extremt tydlig med att det behövs en lagreglering av kontanterna. Låt det nu inte dra ut på tiden, då kan det vara för sent att rädda våra kontanter. Det skriver Björn Eriksson, ordförande för Kontantupproret, och Anders Lago, ordförande FUB i Altinget (26/2).

För drygt två månader sedan överlämnades Kontantutredningen till finansmarknadsminister Niklas Wykman. I utredningen föreslås lagstiftning för att säkra kontantsystemets fortlevnad i Sverige.

Utredningen har nu äntligen skickats ut för sedvanlig remissbehandling. Att genom en remiss inhämta synpunkter på förslagen är det sätt som vi säkrar en transparent och saklig process. Vi är många som påpekat att detta behövs.

Alla har rätt att inkluderas

Det finns flera skäl att bevara kontanterna. Främst handlar det om den stora och utsatta grupp, enligt utredningen en halv till en miljon människor, som är beroende av kontanter. Alla har rätt att vara inkluderade i samhället, även våra medlemmar med en intellektuell funktionsnedsättning som ofta inte får tillgång till banktjänster på samma sätt som andra.

Dessutom är det ur beredskapssynpunkt farligt om vi som land gör oss ensidigt beroende av digitala betalsystem. En fientlig aktör kan då rikta in sig på att angripa dessa och utnyttja vår sårbarhet. Riksbankschefen Erik Thedéen var förra veckan i riksdagens finansutskott och mot bakgrund av det oroliga omvärldsläget uppmanade han ledamöterna att skynda på lagstiftningen.

Ett tredje argument handlar om förtroendet för hela det finansiella systemet. Om människor inte längre kan ta ut sina egna pengar riskerar vi att skapa oro och i värsta fall en finansiell krasch.

Kontantutredningen föreslår därför ny lagstiftning på framför allt tre områden:

• Livsmedelsbutiker och apotek ska vara skyldiga att ta emot kontanter.
• Offentligrättsliga tjänster, exempelvis sjukvård, tandvård, bilbesiktning, passavgifter och liknande ska alltid kunna betalas med kontanter.
• Storbankerna ska bli skyldiga att tillhandahålla en fungerande kontantservice till företag och privatpersoner, över hela landet och till en begränsad kostnad.

Det är inget konstigt med dessa förslag. Snarast är de försiktiga i jämförelse med motsvarande regleringar i våra grannländer och inte minst det som är på gång i euro-området. Det senare är i sig en anledning för Sverige att införa en reglering av rätten att betala med kontanter. Det kommer bli enormt dyrt för handeln om vi först avskaffar kontanterna och därefter, ifall vi inför euron, tvingas återställa hela denna infrastruktur. Det låter kanske osannolikt i dag att Sverige inför Euron, men minns hur snabbt vändningen kring Natomedlemskapet gick.

En majoritet vill ha kvar kontanterna

Finansdepartementet önskade få en utredning om kontanterna. Utredningen har presenterats med flera väl genomarbetade förslag, men det är också mycket som saknas. Nu blir det en remiss till berörda instanser och därefter en proposition som vi hoppas lyssnar in synpunkter på hur en lagstiftning bör se ut.

En stor majoritet av svenska folket vill ha kontanterna kvar. Riksbanken har varit extremt tydlig med att det behövs en lagreglering av kontanterna. Låt det nu inte dra ut på tiden, då kan det vara för sent att rädda våra kontanter. 

Björn Eriksson, ordförande Kontantupproret

Anders Lago, ordförande Riksförbundet FUB

Kontantutredningens förslag (Fi2024/00068) räcker inte för att säkerställa att kontanter förblir ett betalmedel för alla i samhället. Vi anser att förslaget är otillräcklig och riskerar att skapa ett samhälle där kontanterna inte går att använda.

Enligt utredningen ska endast livsmedelsbutiker, apotek och myndigheter vara skyldiga att ta emot kontanter. Detta inte tillräckligt – vi anser att alla företag, oavsett bransch, ska ta emot kontanter. Vi kräver en bred lagstiftning som säkerställer att kontanter fungerar i alla delar av samhället. 

Därför har vi skapat en digital namninsamling via MittSkifte, som ni hittar via länken nedan.

Om du däremot skulle vilja samla in namnunderskrifter fysiskt och sedan skicka in till oss, så finns det en mall nedan som du kan använda.

Tisdagen den 21 januari arrangerade Kontantupproret ett seminarium i Riksdagshusets Andrakammarsal. Ett stort antal riksdagsledamöter, experter från Riksbanken och andra berörda organisationer diskuterade Kontantutredningen och hur en kommande lagstiftning för att bevara kontanterna ska se ut. Kontantupproret ser potentiella allianser över blockgränsen i frågan.

Seminariet om Kontantutredningen väckte stort intresse. Ledamöter från samtliga riksdagspartier var på plats, liksom företrädare för olika intresseorganisationer och andra som berörs av kontantfrågan. Utgångspunkten för seminariet var finansdepartementets utredning som utredaren själv, Dennis Dioukarev, presenterade.

Kontantupproret vill se en lagstiftning om rätten att använda kontanter och anser att förslaget är ett steg i rätt riktning, men att det inte är tillräckligt.

– En viktig slutsats från dagens seminarium är att flera partier vill gå längre än utredningen och att det finns en majoritet över blockgränsen för en sådan lösning. Det räcker inte att kontanter bara kan användas till mat och medicin. Alla, även den halva till en miljon människor som lever i digitalt utanförskap, måste kunna köpa en kopp kaffe, handla kläder och betala sina räkningar. En annan viktig sak är att offentliga aktörer behöver ta större ansvar och se till att kontanter kan användas på muséer och badhus, i sjukhuskaféer och liknande, säger Björn Eriksson som är ordförande i Kontantupproret.

Lagförslagen i utredningen motiveras med att kontantsystemet ska upprätthållas. Det är viktigt av flera skäl, bland annat för vår samhällsberedskap.

– Kontanterna behövs i en krissituation om exempelvis betalsystemen eller datakapaciteten slås ut. Om människor inte har möjlighet att betala någonting kan det skapa kaos i samhället och det gör oss sårbara. Riksbanken pekar även på att kontanterna är viktiga för att människor ska ha förtroende för det finansiella systemet. Därför måste politikerna nu ta ansvar för kontanterna och inte böja sig för storbankernas påtryckningar, säger Björn Eriksson.

Se seminariet via länken nedan. Tyvärr har den sista halvtimmen fallit bort på grund av pressträff av regeringen. Se även inslaget i TV4 via länken nedan.

Landets länsstyrelser larmar om att många idag har svårt att betala. Inte för att de saknar pengar, utan för att de inte har tillgång till de tekniska verktyg som krävs. Det debatterar Björn Eriksson i Östersunds-Posten.

I den årliga rapporten ”Bevakning av grundläggande betaltjänster 2024” framgår att inte en enda av landets länsstyrelser gör bedömningen att situationen är tillfredställande för exempelvis grupper som äldre och personer med funktionsnedsättning.

Länsstyrelsen Jämtlands län rapporterar att många av invånarna idag är helt utan tillgång till grundläggande betaltjänster. Det är långa avstånd och en stor andel av invånarna har längre till uttagspunkter än lagen föreskriver.

I Jämtland har antalet ställen där det går att ta ut kontanter varit oförändrat men servicen till företagen har försämrats. Följden blir att kontanterna är på väg att försvinna i oroande snabb takt.

Det beräknas att en halv till en miljon svenskar behöver använda kontanter. Klyftan mellan de som använder digitala betaltjänster och de som inte gör det blir allt större. För vissa blir det enklare, smidigare och snabbare. För andra blir det svårare, för att inte säga omöjligt. Så kan vi inte ha det i ett demokratiskt samhälle.

Nyligen presenterades en statlig utredning som föreslår att livsmedelsbutiker och apotek ska vara skyldiga att ta emot kontanter. Det är bra, men långt ifrån tillräckligt. Om kontanter ska finnas kvar som betalmedel i framtiden, vilket utredaren och finansmarknadsminister Niklas Wykman beskrev som syftet, så krävs att betydligt fler aktörer tar sitt ansvar. Människor måste kunna använda kontanter för att betala sina räkningar, resa kollektivt, köpa kläder och få vara delaktiga i olika sammanhang.

Kontanter är också det enda betalningsmedel som är oberoende av el- och telekommunikationer. För Sveriges beredskap är det också viktigt att kontanterna finns kvar.

Många länder i Europa ser riskerna med att kontanterna är på väg att försvinna. I Holland, Österrike, Spanien och Danmark är det lag på att kontanter ska accepteras som betalmedel. Norge skärpte nyligen sin lagsstiftning på området så att det blev skarpa böter för de affärer som inte tar emot kontanter. EU kommissionen har nyligen föreslagit en förordning om att kontanter ska accepteras i hela Eurozonen.

Omvärlden ser på Sverige som ett avskräckande exempel när det gäller kontanterna, de vill inte hamna i samma situation som vi gjort. Jag har gjort otaliga intervjuer med journalister från Tyskland Storbritannien, Spanien, Italien med flera som inte kan förstå hur våra politiker och myndigheter kan låta det gå så långt att kontanterna inte längre kan användas i samhället.

Kontanterna fyller en viktig funktion som vi inte får förlora. Länsstyrelserna har nu larmat i flera år om situationen och att utanförskapet blir allt värre. Det är hög tid att våra politiker lagstiftar om rätten att använda kontanter, med ordentlig tillsyn och böter om det inte efterlevs, så att alla får möjlighet att sköta sina betalningar.

Björn Eriksson, ordförande i Kontantupproret