Fortsätter Sveriges politiker på det digitala spåret i frågan om betalmedel blir vi en isolerad och ogästvänlig ö inom EU. Det kommer att uppfattas som mycket märkligt, skriver Björn Eriksson.
I slutet på juni presenterade EU-kommissionen ett förslag för att säkra kontanterna som betalmedel. Enligt den föreslagna förordningen ska handeln vara skyldig att ta emot kontanter inom eurozonen. En sådan reglering har flera syften, bland annat att alla invånare ska ha tillgång till betalmedel och att ingen ska exkluderas.
I Sverige är utvecklingen för kontanterna ytterst bekymmersam. Under det senaste decenniet har kontantmängden sjunkit dramatiskt och allt fler butiker och serviceställen tar inte emot kontanter. När kontanterna blir mindre användbara som betalmedel väljer färre att använda dem och när förre använder dem blir det mindre intressant för handeln att ta emot dem – det blir en nedåtgående spiral.
Detta drabbar människor som av olika skäl lever i digitalt utanförskap och som behöver använda kontanter för att sköta sina vardagliga betalningar. Det handlar om olika grupper: en stor andel äldre, personer med funktionshinder, socialt eller ekonomiskt utsatta, hotade eller förföljda personer, ofta kvinnor, samt de som är i Sverige under begränsad tid. Totalt rör det sig om uppemot en miljon människor. Eftersom de generellt är ekonomiskt svaga och dessutom har svårt att göra sin röst hörd, blir de tyvärr mindre intressanta för såväl handeln som våra beslutsfattare. En aktuell forskningsstudie vid Lunds universitet visar tydligt vilka effekter det kontantlösa samhället får för dessa grupper.
Den utredning som Anna Kinberg Batra presenterade i våras och som gav förslag till reglering av kontanterna åtgärdar inte detta. Perspektivet i utredningen är hur människor ska anpassa sig till de digitala systemen, i stället för hur systemen ska anpassas till människors behov. Det enda konkreta som föreslås är en reglering av rätten att betala med kontanter för receptbelagd medicin. En självklarhet kan tyckas och det fungerar så redan idag. Sammantaget är det en mycket omfångsrik utredning som får noll effekt.
Misstanken är nära till hands att det är bankerna som har motsatt sig en tydlig reglering kring kontanterna. Det kontantlösa samhället ligger nämligen i deras intresse.
Utan kontanter är det bankerna som kontrollerar alla våra pengar. Förutom att de då kan öka sina vinster ytterligare får de möjlighet att genom avgifter och kostnader styra över både individers och företags ekonomi. Utan något alternativt betalmedel blir vi alla helt beroende av bankerna.
I EU har de insett denna problematik. I vissa länder, som Tyskland, är kontanter ohotade som betalmedel, medan det på andra håll syns en liknande utveckling som hos oss. Danmark, Spanien och Norge är alla länder där politikerna som svar har lagstiftat om att kontanter ska tas emot i handeln.
Finansministern i Holland uttalade sig nyligen i samband med att hon presenterade sin regerings förslag för att säkra kontanterna som betalmedel. Hon motiverar det bland annat med att kontanterna är pålitliga och det enda betalmedel som staten ansvarar för.
När EU nu reglerar kontanterna som betalmedel blir det oerhört märkligt om Sverige går i motsatt riktning. De förslag som Anna Kinberg Batras utredning lämnat innebär att det inte blir någon reglering, inte ens för det som kallas livsnödvändiga varor, vilket Sveriges Konsumenter föreslår i ett mycket välformulerat särskilt yttrande till utredningen. Tidigare har även Riksbanken ställt sig bakom en lagreglering med den inriktningen.
Fortsätter Sveriges politiker på det digitala spåret i frågan om betalmedel blir vi en isolerad och ogästvänlig ö inom EU. Det kommer att uppfattas som mycket märkligt, inte bara av besökare därifrån, utan även av beslutsfattare och ekonomer.
I en tid av ökad ekonomisk oro och när vår svenska krona tappat i värde är det minst sagt oklokt att ytterligare riskera vår finansiella stabilitet. Ska Sverige som ensamt EU-land avveckla det enda betalmedel som staten faktiskt kan kontrollera?
Med utredningen som grund finns möjlighet att skapa en ansvarsfull reglering kring kontanterna i Sverige. Det skulle visa på en förståelse att kontanterna behöver finnas parallellt med de digitala betalsystemen. En uttalad ambition att, liksom EU, reglera detta skulle dessutom skicka signalen till handeln att den gör klokt i att behålla infrastrukturen kring kontanterna i form av kassaapparater och säkra pengaflöden.
Kontanter är samhällsviktiga av många olika skäl. Våra politiker måste vakna ur sin Törnrosasömn och inse att de digitala betalsystemen inte räcker till, även om de är effektiva. Staten har ett ansvar för att det finns en fysisk infrastruktur som alla kan använda. Löser vi inte detta nu kommer vi att få ställa oss i EU:s skamvrå.
Björn Eriksson
ordförande för Kontantupproret
(Debattartikeln ligger bakom betalvägg på SvD:s hemsida)