Tvånget på kassaregister fyllde möjligen en funktion tidigare. I dag är det en onödig och påtvingad kostnad som riskerar att slå ut hela kontantsystemet. Det skriver Anne-Louise Kroon från Småföretagarnas Riksförbund och Björn Eriksson från Kontantupproret i bland annat Hallandsposten.

Snart ska det bli lag på att kontanter alltid ska tas emot i vissa typer av butiker. Syftet är att behålla kontanterna som betalmedel i Sverige. Ett problem, särskilt för småföretagare, är Skatteverkets orubbliga krav på kassaregister. Det gör kontanthanteringen onödigt dyr.

Enligt lag ska näringsidkare ha digitala kassaregister. Kravet handlar om att minska möjligheterna till att fuska med momsen. Genom att varje köp registreras kan inte företagare undgå skyldigheten att betala 25 procent moms på köpesumman.

Problemet är att dessa kassaregister är dyra. För en rörelse med liten omsättning, som bara tar emot kontanter då och då, kan det till och med bli en ren förlustaffär.

Det går inte heller att komma runt kravet eftersom det blir 12 500 kronor i böter om det vid en inspektion skulle upptäckas att näringsidkaren tar emot kontanter utan att ha ett kassaregister.

Som småföretagare blir lösningen därför ofta att sluta ta emot kontanter. ”Vi är en kontantfri butik”, är något som tyvärr är ett vanligt svar till dem som vill betala kontant. Inte för att våra medlemmar vill det, utan för att myndigheternas krav sätter stopp.

Som företagare blir det här djupt olyckligt. Vi vill ge alla våra kunder och gäster bästa möjliga service. Det kan vara äldre personer som kanske inte klarar av kort och koder. Eller den med ett funktionshinder som gör att bankkort inte är aktuellt. Även många turister som kommer till vårt land vill kunna betala med kontanter. När vi inte kan ta emot kontanter stänger vi ute alla dessa människor.

Regeringens utredare kommer snart att presentera ett lagförslag om att kontanter ska kunna användas i livsmedelsbutiker och apotek. Syftet är att värna om kontantsystemet. Då blir det märkligt om vi samtidigt har myndigheter som i praktiken motarbetar kontantanvändningen.

En lösning kunde därför vara att mindre företag undantas från kravet på kassaregister. Momsen skulle då kunna beräknas på annat sätt, exempelvis vid dagskasseinsättning. Alternativt kan ingående och utgående moms jämföras och skulle skillnaden tyda på fusk inleds en granskning.

Tvånget på kassaregister fyllde möjligen en funktion tidigare. I dag är det en onödig och påtvingad kostnad som riskerar att slå ut hela kontantsystemet. Det går att lösa på andra sätt. Låt småföretagarna ta emot kontanter utan att de måste betala dyrt för det.

Anne-Louise Kroon, Småföretagarnas Riksförbund

Björn Eriksson, Kontantupproret

Björn har medverkat i podcasten Ekonomi PÅ RIKTIGT med Charlie och Mathias! I avsnittet berättar Björn bland annat om bakgrunden till Kontantupproret och det diskuteras aspekter kring säkerhet, inkludering och integritet.

Avsnittsbeskrivning

Kontanter blir alltmer sällsynt i dagens samhälle och för många unga är detta en självklarhet som inte ifrågasätts. För Björn Eriksson, tidigare rikspolischef och chef för Tullverket, är detta dock ingen positiv utveckling. Hans engagemang i frågan är stort – så pass stort att han 2015 startade initiativet Kontantupproret som belyser vikten av att bevara kontanter som betalmetod i Sverige. Björn berättar om bakgrunden till Kontantupproret, om sin syn på fysisk valuta och vilka risker han ser med rådande digitalisering. Vi diskuterar aspekter som säkerhet, inkludering och integritet, och enas om att ingenting är svart eller vitt. Bör Sverige inspireras av andra länders betalsystem eller finns det kanske en gyllene medelväg?

Lyssna i din poddapp eller klicka HÄR.

I december ska utredningen om en ny kontantlag presentera sitt förslag. Från Kontantupproret ser vi utredningen som ett viktigt steg i rätt riktning, men tyvärr är det långt ifrån tillräckligt, skriver Björn Eriksson, ordförande i Kontantupproret i Dagens Industri. 

Det finns två stora faror med utredningens förslag.

Den första är om förslaget räcker för att rädda kontantsystemet. Risken med den avgränsning som utredningen föreslår är att kontantanvändningen fortsätter att minska. De allra flesta livsmedelsbutiker och apotek tar i dag emot kontanter. Lagförslaget blir på så sätt ingen större förändring. Även om utredningen inte har till uppgift att öka kontantanvändningen så är ett uttalat syfte att säkra själva kontantsystemet och den infrastruktur som krävs för att ta emot och distribuera kontanter över hela landet.

Fortsätter trenden att det blir allt svårare att använda kontanter vid vardagliga köp, utom för livsmedel och apotek, förlorar de snart sin funktion som allmänt betalmedel. I det läget är det bara en tidsfråga innan hela systemet faller ihop – just det som utredningen vill förhindra.

Den andra faran är att de aktörer som ska uppfylla lagstiftningen väljer att strunta i den. Det kan låta märkligt, men det var precis vad som hände i Norge för några år sedan när de införde en lag om rätten att betala med kontanter. Lagen var allmänt hållen och saknade effektiva sanktioner, alltså böter eller straff för de som bröt mot lagen. Det ledde till att fastän invånarna hade rätt att betala med kontanter kunde de ändå inte göra det vid exempelvis restaurangbesök eller hotellvistelser.

Tidigare i år skärpte det norska Stortinget lagen så att den ska fungera som avsett. Ansvarig minister Emilie Enger Mehl uttalade då: ”Detta är en lagändring som ska gälla över tid, både med hänsyn till samhällsberedskapen och till den enskilde, så att personer som använder kontanter inte hamnar utanför samhället.”

Det vore olyckligt om Sverige återupprepar Norges misstag och inför en alltför tandlös lag. En ny lag om kontanter får inte bli som lagen om att gå mot ”röd gubbe”, det händer inget om man struntar i den.

Därför är det avgörande att den föreslagna lagen får tydliga sanktioner och att utsedd myndighet utövar en ordentlig tillsyn. En sådan tillsyn behöver ske lokalt på plats i nära samverkan med kommunerna och den kan inte baseras på egenrapportering. Vi ser framför oss att de som är emot en lagstiftning på området, främst storbankerna och delar av handeln, kommer att göra allt de kan för att effekten av lagen ska bli så liten som möjligt.

Om vi inte sätter stopp kommer de att vara väldigt kreativa i att skapa direkta eller indirekta hinder för de konsumenter som vill betala med kontanter. Att exempelvis endast erbjuda kontantbetalning i 1 av 20 kassor eller att hänvisa kunden till att vänta på särskild kassaansvarig personal är inte förenligt med hur lagen är tänkt att fungera.

På motsvarande sätt får inte bankerna försvåra för företag som tar emot kontanter. Hittills har de uppfyllt lagen om att erbjuda insättning av dagskassor genom att hänvisa till automater som bara tar emot ett begränsat antal sedelvalörer. En sådan tjänst är i praktiken värdelös för företagen.

Bankerna har också med hänvisning till regler om penningtvätt och liknande pressat näringsidkare till att sluta låta sina kunder betala med kontanter. Ett sådant agerande strider mot syftet med den lag som nu föreslås. Självklart ska lagstiftningen om penningtvätt följas, men den får inte användas som ursäkt för att hindra helt legitima verksamheter från att ta emot kontanter.

Den myndighetstillsyn som ska utföras behöver alltså se till att lagens syfte inte motverkas av de aktörer som ska uppfylla den. Det räcker inte med att lagens formella krav uppfylls, det måste fungera i praktiken också. På samma sätt måste offentliga aktörer bidra till att kontantsystemet upprätthålls. När det exempelvis gäller kollektivtrafik, badhus, bibliotek och museer borde det vara en självklarhet att alla invånare har tillgång dessa tjänster, vilket inte är fallet i dag. Även om det inte uttryckligen regleras i den föreslagna lagstiftningen så har offentliga aktörer ett särskilt ansvar att se till att verksamheter som vänder sig till allmänheten också tar emot kontanter.

Kontantsystemet är ett övergripande samhällsintresse. Regeringen bör därför bevaka att offentliga aktörer på olika nivåer bidrar till att uppfylla syftet med den föreslagna lagstiftningen.

Det är välkommet att Sverige till slut – vi är sist av alla länder i vårt närområde – får en lag som ger rätt att betala med kontanter. Det som är en självklarhet i andra länder, att alla ska vara inkluderade i samhället och kunna sköta sina vardagsköp, har suttit hårt inne för våra politiker. Nu äntligen har vi ett konkret förslag som kan rädda kontanterna som betalmedel i Sverige. Se då till att det inte bara blir en papperstiger, utan att det får verklig effekt.

Björn Eriksson, ordförande i Kontantupproret

Björn Eriksson debatterar tillsammans med Anders Lago från Riksförbundet FUB på Dagens Juridik.

Få har undgått att det har blivit allt svårare att betala med kontanter. För de flesta är detta inget problem. Snarare upplevs det kanske som lättare att kunna blippa sitt kort överallt. Men det som är praktiskt för vissa, är diskriminering för andra.

En grupp som drabbas särskilt hårt när kontanterna inte går att använda är personer med intellektuell funktionsnedsättning (IF).

Personer med IF kan känna att det är svårt att hantera digitala betalmedel. Det är lättare att hantera kontanter där man ser hur mycket man betalar och hur mycket man sedan har kvar.

Många med IF kan också bli nekade betalkort från banken. När man inte kan använda digitala betalmedel blir man begränsad och exkluderad. För personer med IF innebär det att bli utestängd från samhället på grund av sin funktionsnedsättning.

Kontanterna möjliggör deltagande i aktiviteter, såsom att äta glass med vänner, köpa en present till en anhörig eller gå på det där spännande muséet. Sverige kan bättre än att neka en grupp, som redan är mer isolerad i samhället än andra, dessa möjligheter.

Följden blir att LSS-personal många gånger måste bryta mot lagen och lägga ut pengar ur egen kassa. Gör inte personalen det måste personen med IF stanna hemma, medan andra i samhället går på restaurang eller evenemang.

För Riksförbundet FUB har detta varit en utveckling som vi har sett komma smygande. Från medlemmars irritation över enstaka butiker som vägrade ta emot kontanter, till en utbredd känsla av att man känner sig utanför. Vi hör många berättelser från medlemmar som inte känner sig välkomna i samhället.

Kravet på betalkort eller andra digitala betalmedel blir därför en form av diskriminering på grund av funktionsnedsättning. Självklart är det inte näringsidkarnas avsikt att diskriminera, men indirekt får deras kontantvägran den effekten.

När personer med IF nekas att betala kontant blir det dessutom en fråga om bristande tillgänglighet. Precis som verksamheter idag måste tillgänglighetsanpassa exempelvis entréer och hissar, borde kontant betalning erbjudas för de som inte har något annat alternativ.

Det här är skälet till att FUB nyligen valde att ansluta sig till nätverket Kontantupproret. Vi vill uppmärksamma politiker och andra beslutsfattare på konsekvenserna av det kontantlösa samhället för våra medlemmar. Det behövs en lagstiftning som säkrar att kontanterna kan användas i butiker och på andra ställen. Sedlar och mynt ska inte stoppa någon från att delta i samhällslivet.

Anders Lago, förbundsordförande Riksförbundet FUB

Björn Eriksson, ordförande Kontantupproret

Kontantupproret har fått en ny medlemsorganisation. Riksförbundet FUB har beslutat att delta i arbetet för kontanterna i Sverige och blir nu den elfte organisationen att ansluta sig till Kontantupproret.

När kontantanvändningen minskar och i värsta fall försvinner helt drabbar det många grupper och verksamheter i landet. Riksförbundet FUB, som representerar personer med intellektuell funktionsnedsättning, ser ett stort värde i att arbeta för kontanternas bevarande.

– För oss handlar det framför allt om att våra medlemmar stängs ute från samhället när de försöker använda kontanter. Många med intellektuell funktionsnedsättning nekas bankkort av bankerna just på grund av sin diagnos och då är det enda alternativet att betala med kontanter. Vissa av våra medlemmar beviljas bankkort men tycker det är svårt att använda digitala betalmedel och föredrar därför kontanter. Men många butiker och näringsställen tar inte emot kontant betalning, så problemet kvarstår och man känner sig inte välkommen, säger Anders Lago, förbundsordförande för Riksförbundet FUB.

Kontantupproret består av ett antal riksorganisationer och förbund som gemensamt vill värna kontanterna i Sverige. Tillökningen med FUB välkomnas.

– Det finns en fördom hos både allmänheten och beslutsfattare att det bara är de äldre som vill behålla kontanterna. Perspektivet måste vidgas och tillsammans med FUB så tror vi att vi kan upplysa om människor som inte har något annat val än att använda kontanter. Det blir en form av diskriminering att hindra människor från att leva precis som alla andra som har tillgång till bankkort, säger Björn Eriksson, ordförande i Kontantupproret.

Om Riksförbundet FUB

FUB arbetar för att barn, ungdomar och vuxna med intellektuell funktionsnedsättning (IF) ska kunna leva som andra, med goda levnadsvillkor. Vi är cirka 25 000 medlemmar i cirka 170 lokalföreningar och länsförbund runt om i landet. Personer med IF och deras anhöriga är medlemmar i FUB, liksom många andra som delar vår grundsyn. Läs mer här.