Sida 2 – Kontantupproret

Urvattnat förslag från regeringen om kontanter

Sent igår landade regeringens lagrådsremiss om en ny kontantlag. Den innehåller flera förändringar jämfört med Kontantutredningen som gjordes på regeringens uppdrag av riksdagsledamoten Dennis Dioukarev (SD). Skyldigheten för offentliga aktörer att ta emot kontanter stryks och bankernas kontantservice gentemot företag blir mer som en allmän uppmaning. Det införs inte heller några sanktioner, vilket riskerar att göra lagstiftningen tandlös.

Sedan Kontantutredningen presenterades i december förra året har frågan beretts i finansdepartementet. Kontantupproret har åtskilliga gånger tagit upp hur viktigt det är att få en kontantlag på plats. Sverige är närmast unikt genom att sakna reglering av skyldigheten att acceptera landets eget betalmedel.

– Att det nu kommer en kontantlag är i grunden positivt och helt nödvändigt. Det behövs både för att alla ska vara inkluderade i vårt samhälle och för att stärka vår nationella beredskap. Tyvärr är förslaget som regeringen nu presenterar alltför urvattnat i jämförelse med Kontantutredningen. I stället hade vi behövt en ordentlig utvidgning av kontantplikten – något som åtskilliga remissinstanser, däribland Försvarsmakten, ville. Kontanterna måste fungera i hela landet, säger Björn Eriksson, Kontantupprorets ordförande.

Kontantupproret bedömer att regeringens förslag innebär att kontanterna fortsatt hänger på en skör tråd i Sverige. Det saknas sanktioner i förslaget och det gör att butiker kan säga nej till kontanter utan att det får några konsekvenser. Konsumenterna kan inte heller kräva sin rätt att betala med kontanter.

– Som förslaget är utformat är det väl tandlöst och i värsta fall blir kontanterna satta på undantag i handeln. Då har vi inte uppnått någonting. Dessutom är det fortsatt bankerna som har ansvaret för kontantservicen, vilket är som att sätta bocken som trädgårdsmästare för kontanterna. Mot bakgrund av att regeringen uttrycker att den vill ha kvar kontantsystemet är detta minst sagt ett vågspel, säger Björn Eriksson.

Lagrådsremissen i korthet:

Det införs en lag om kontantplikt för bemannade livsmedelsbutiker och apotek. Undantag medges om butiken upplever stor osäkerhet eller om en kund agerar misstänkt.
Bankerna ska bli skyldiga att tillhandahålla kontantservice till både företag och enskilda. Denna service utförs i huvudsak via Bankomat AB eftersom storbankerna inte längre hanterar kontanter på kontoren.
Offentliga aktörer blir inte skyldiga att ta emot kontanter. Detta trots att Högsta förvaltningsdomstolen sagt att alla ska kunna betala för offentligrättsliga tjänster med kontanter.
Det införs ingen ny tillsyn och inga sanktioner för att se till att lagen efterlevs.
Riksbankens ansvar för kontanterna lämnas oförändrat. Bankernas skyldighet att erbjuda kontantservice i form av växelkassor och insättning blir därmed en slags självreglering.

Vänd Black Week ryggen och handla lokalt

Kontantupproret går idag tillsammans med Hela Sverige Ska Leva, Småföretagarna och organisationen Positiva Pengar ut med kampanjen ”Lokala Veckan”. Syftet är att uppmana allmänheten att låta bli att nätshoppa under Black Week och i stället stödja den lokala handeln och den egna kommunen, gärna med kontant betalning.

Under Black Week gör näthandelsjättarna och storbankerna rekordvinster. Samtidigt kämpar lokala butiker för sin överlevnad.

– Tillsammans med flera folkrörelser och organisationer lanserar vi Lokala Veckan. Det betyder att i stället för Black Week-shopping på nätet så vill vi att alla ska gå till sin lokala affär och handla med kontanter. Då får inte heller storbankerna ytterligare tillskott i sina vinstkassor och pengarna stannar i lokalsamhället, säger Björn Eriksson.

– Vi småföretagare står bakom kampanjen och uppmanar allmänheten att handla hållbart, lokalt och kontant, säger Anne-Louise Kroon, ledamot i styrelsen för Småföretagarnas Riksförbund.

Kampanjen består av en hemsida där både företag och organisationer kan medverka, upprop via sociala medier, klassiska affischer och opinionsbildning.

– Handlar vi kontant i riktiga butiker tänker vi efter noggrannare innan vi köper. Pengarna fortsätter cirkulera i närområdet och skapar jobb och skatteintäkter där vi bor, säger Irene Oskarsson, ordförande för Hela Sverige Ska Leva.

– Att handla kontant är faktiskt den mest kraftfulla protest du kan göra mot storbankernas övervinster. De kammar hem miljarder på kortavgifter, räntor, BankID och Swish. Kontanter är det enda statligt utgivna betalningsmedel vi konsumenter kan välja idag. Ju mer kontanter vi använder, desto mindre bankvinster och mer vinst till statskassan och lokala företag, säger Samuel Färdow Kazen, kampanjledare Positiva Pengar.

Bakom kampanjen Lokala Veckan står Hela Sverige Ska Leva, Småföretagarnas Riksförbund, Positiva Pengar och Kontantupproret.

Sveriges Civilförsvarsförbund värnar kontanterna – på väg att bli ny medlem i Kontantupproret

Sveriges Civilförsvarsförbund (SCF) betonar vikten av att värna kontanternas roll i samhället och har beslutat att undersöka möjligheterna att bli medlem i Kontantupproret. Att kontanterna finns kvar och att betalsystemet fungerar även vid kris- eller krigssituationer är avgörande för Sveriges samhällsberedskap och för varje medborgares hemberedskap. Anna-Maria Axelsson, förbundsordförande Sveriges Civilförsvarsförbund

Kontanter – en förutsättning för motståndskraft

– ”Det osäkra omvärldsläget har gjort att frågan om vår samhällsberedskap allt viktigare. Vid en kris – eller ännu värre, en krigssituation – måste vi kunna upprätthålla betalsystemen. Erfarenheterna från kriget i Ukraina visar att kontanterna var avgörande i inledningsskedet för att undvika kaos, stölder och plundring. Efter det har strategin varit att skapa en mångfald av betalningsalternativ för invånarna att välja mellan,” säger Anna-Maria Axelsson, förbundsordförande för Sveriges Civilförsvarsförbund.

Hon fortsätter:
– ”Det civila försvaret måste fungera även i ett skymningsläge. Människor behöver veta att de kan få tag på livsmedel och andra förnödenheter för att kunna göra motstånd. Kontanter är ett betalmedel som fungerar i alla lägen, oavsett tillgång på ström eller nätuppkoppling eller beroende av en tredje part. Därför kan vi inte låta kontanterna försvinna i Sverige.”

Vid den nyligen hållna förbundsstämman beslutade förbundet att uttala ett tydligt stöd för kontanterna. Styrelsen har även fått i uppdrag att undersöka hur förbundet kan ansluta sig som medlem i Kontantupproret och bidra i arbetet för att bevara kontanterna som en del av Sveriges beredskap.

Kontantupproret välkomnar Sveriges Civilförsvarsförbund

– ”Civilförsvarsförbundet har en stark folklig förankring, och deras ställningstagande för kontanterna visar att beredskapsfrågan nu tas på allvar. Starka krafter har velat avveckla kontanterna i Sverige, men det är en farlig väg att gå. Vi hoppas att politikerna inser riskerna med att låta kontanterna försvinna,” säger Björn Eriksson, ordförande för Kontantupproret.

Om Sveriges Civilförsvarsförbund

Sveriges Civilförsvarsförbund är en frivillig försvarsorganisation inom civilsamhället som arbetar med frågor som rör trygghet, säkerhet, skydd och överlevnad. Sedan starten 1937 har förbundet varit en del av det civila försvaret. En av de viktigaste uppgifterna är att lära människor att klara sig i utsatta lägen.
Läs mer på: www.civil.se

Kontantupproret i Svenska Dagbladet: ”Bankerna skapar hetsjakt på vanligt folk”

Idag skriver Kontantupprorets ordförande Björn Eriksson på Svenska Dagbladets debattsida om hur penningtvättsreglerna i Sverige missbrukas, och istället för att stoppa brottslighet används för att öka storbankernas vinster.

Läs hela debattartikeln nedan.

Bankerna skapar hetsjakt på vanligt folk

Regelverket när det gäller penningtvätt bör ses över. Som det nu fungerar i Sverige är det mer ett verktyg för att öka vinsterna hos storbankerna än att få fast verkliga brottslingar, skriver Björn Eriksson.

Nu när EU:s direktiv om penningtvätt varit i bruk i snart ett decennium kan det vara lämpligt med en utvärdering. Hur har det gått? Med facit i hand kan vi se att våra banker mest sysselsatt sig med att sila mygg och svälja kameler.

Enligt EU-direktivet från 2017 ska kontanttransaktioner på över 10 000 euro granskas för att förhindra penningtvätt. Men Sverige ville vara duktigast i klassen. Här infördes därför en regel om att företag som regelbundet tar emot kontantbetalningar på 5 000 euro eller mer måste följa särskilda regler för kundkännedom och registrera sig.

Dessutom lades en stor vikt vid själva beloppet, trots att det i direktivet mycket tydligt står att misstanke om penningtvätt är viktigare än beloppet i sig.

Det här gjorde att bankerna fick ett betydande merarbete för att följa lagen i Sverige. Men eftersom direktivet ligger i linje med bankernas strävan att få bort kontanterna av marknadsmässiga skäl, var de snabbt med på noterna och sänkte beloppsgränserna ännu mer i sina interna rutiner, ofta ner till 10 000 eller 5 000 kronor.

En konsekvens blev att bankerna anställde mängder av unga medarbetare för att jaga vanliga medborgare för småbelopp, som på grund av penningtvättslagens breda definition kunde klassas som misstänkt ”svarta pengar”. Så jobbar de fortfarande.

Några exempel:

En kvinna från Göteborg som bosatt sig i Spanien hade passerat 80 år och ville nu komma hem för att avsluta detta jordeliv i ordnad form. Hon tog kontakt med sin gamla bank och ville flytta över sina bankmedel dit. Svaret blev nej då banken i Göteborg inte kunde spåra var pengarna varit i detalj de senaste fem åren.

Ett annat exempel: En vd som jag känner blev nyligen uppringd av banken som frågade om lönen. Han svarade att det bara är en person i företaget och det är han. Och det är hans lön.

Bakgrunden är att en form av penningtvätt enligt bankerna är att kalla en insättning för ”lön” även om den inte är det. De unga bankanställda ringer därför ofta upp småföretagare när de hittar betalningar som det står lön på, utan att undersöka närmare vilka som är anställda på företaget. Detta gör förstås att misstron mot bankerna växer hos vanligt folk.

Bankerna ställer också krav på att handeln ska fråga sina kunder som handlar för belopp på 3 000–4 000 kronor var de har fått pengarna ifrån. Man pressar på så sätt kunderna att gå över till kortbetalning eftersom de ogärna vill utsätta sig för obehaget att bli misstänkliggjorda.

Genom att hota företagen med rättsliga åtgärder om de inte kan bevisa varifrån pengarna kommer förhindrar de i praktiken att kontanter används som betalmedel. Att vara föremål för utredning, även om det saknas grund, kan för en småföretagare vara helt förödande. Detsamma gäller vanliga människor, ofta äldre som aldrig i hela sitt liv gjort något brottsligt. Plötsligt blir de misstänkta för allvarlig brottslighet trots att det kan vara så oskyldigt som att ha sparat lite i skrivbordet för sämre tider. Det senare är något som Myndigheten för Samhällsskydd och Beredskap, MSB, också uppmanar alla i Sverige att göra av beredskapsskäl.

De värsta penningtvättsskandalerna i svensk historia står dessutom de svenska bankerna själva för. Bara affärerna i Baltikum, som fick sitt rättsliga efterspel häromåret, handlade om tvätt av åtminstone 2 000 miljarder kronor. Det är över trettio gånger mer än det sammanlagda värdet av alla svenska sedlar och mynt, som består av cirka 60 miljarder kronor. Bara bötesbeloppet motsvarade en tredjedel av hela den svenska kontantmängden.

Det hela påminner mig om min tid som rikspolischef, när polisen hade uppdraget att stoppa rattfylleri. Kloka poliser förstod då att det var effektivast att utföra kontrollerna där sannolikheten var högst, som på helgnätter – inte när människor var på väg till jobbet på vardagar. Det viktiga är att få fast de farliga bilförarna, inte att utföra ett visst antal tester.

Hur tar man då emot penningtvättsdirektivet i resten av EU? Helt annorlunda än i Sverige, framför allt eftersom det står i direkt kontrast mot EU:s grundpelare om den fria rörligheten av kapital. I Europa tillämpar man därför det på ett rimligt sätt och har inte infört några egentliga begränsningar utöver vad direktivet anger.

Nuvarande svenska tillämpning av penningtvättsreglerna går inte ihop med ambitionen att upprätthålla kontantsystemet. Detta samtidigt som tunga myndigheter som Riksbanken och MSB vill att vi använder mer kontanter.

Våra politiska beslutsfattare bör därför se över regelverket kring penningtvätt i Sverige. Som det fungerar nu är det mer ett verktyg för att öka vinsterna hos våra storbanker än att få fast verkliga brottslingar.

Öppna bankkontoren när uttagsautomaterna inte fungerar

Kontantupproret kräver att Bankomats ägare tar ansvar när uttagsautomaterna inte fungerar.

– Storbankerna kan öppna något av sina kontor för kontanthantering. Då skulle alla kunna få tag på kontanter igen och göra sina betalningar, säger Björn Eriksson

*Avstängd uttagsautomat. Foto: Kontantupproret*

Under flera månader har Bankomat haft allvarliga problem med sina uttagsautomater. Uppemot var fjärde automat har varit ur funktion och det skapar enorma bekymmer för människor på dessa orter.

Kontantupproret kräver nu att Bankomats ägare, våra fem storbanker, tar sitt ansvar.

– Nordea, Swedbank, SEB, Handelsbanken och Danske Bank har tillsammans ett stort nät av kontor över landet. De borde komma överens om att hålla åtminstone något av sina kontor öppet på de orter där det är problem. Förr i tiden hade alla bankkontor kontanthantering, så särskilt svårt är det inte för dem. Det vore på tiden att de började ta sitt samhällsansvar och hjälpte människor att få tag på kontanter, säger Björn Eriksson som är ordförande för Kontantupproret.

Kontantupproret anser att om bankerna inte öppnar upp sina kontor så måste regeringen agera.

– Det är märkligt att bankerna inte självmant agerar. Problemen med Bankomat har pågått länge och det visar också hur sårbart vårt kontantsystem är idag. Det är som att bankledningarna blivit för bekväma i sina kontor och inte bryr sig om hur vanliga människor drabbas. Regeringen måste börja peka med hela handen, säger Björn Eriksson.